Kitesurfing som passion

Övning ger färdighet, och utmaningar ska man ha, tänker 80-årige Kauko Heikkinen från Vasa. Tidigare tävlade han på olympisk nivå i redskapsgymnastik. Idag titulerar han sig kitesurfare och reser runt hela landet i jakten på förliga vindar.

”Kitesurfing eller draksurfing är en teknikgren. Man åker antingen på vatten eller på snö med draghjälp av en drake och gör olika tricks och hopp medan man håller i trapetsen.

Det var en otroligt häftig upplevelse första gången jag hoppade fem eller sex meter upp i luften och tittade ner på vågorna. Jag är aldrig rädd när jag kitesurfar, för jag har läget under kontroll när jag förbereder mig inför ett hopp.

Som nybörjare i början av seklet undrade jag om man faktiskt kan njuta av det här. Så svårt kändes det. Men som före detta tävlingsgymnast vet jag att övning ger färdighet och att det gör gott med utmaningar. Ju bättre jag blev, desto mer kunde jag njuta av det hela.

I början kändes det bäst på vintern är jag kunde träna med drake och now board och inte bli våt varje dag!

När man kitesurfar är man herre över naturkrafterna. Eller åtminstone försöker man vara det.

Jag är vindspanare. Min första tanke när jag vaknar en blåsig dag är att snabbt få gröten på tallriken och komma iväg. Den lämpligaste stranden för kitesurfing närmast Vasa finns i Storsand i Munsala, 70 kilometer härifrån. En annan bra strand är i Yyteri dit det är 200 kilometer. Tidigare använde jag mätare, men idag behöver jag inga hjälpmedel, jag vet intuitivt hur stor drake jag ska ta med mig.

Kitesurfing är ingen enmanshobby, för det behövs minst en person till för att hjälpa till med alla snören och andra förberedelser. Vid lämpligt väder piper telefonen när gänget vill veta om någon är på väg ut på sjön. Vanligtvis får jag sällskap av min bror Martti.

Ändå ska man klara sig helt själv när man beger sig ut från stranden. Ingen hinner fram och hjälpa om man hamnar i nöd i vågorna. Lyckligtvis är det sällsynt med allvarligare olyckor.

En vår för några år sedan gick axeln ur led i ett hopp. Det var mitt eget fel: jag styrde fel, tappade kontrollen och hamnade för lågt ner. Fysioterapeuten sade att axeln inte skulle klara av kitesurfing
förrän på sensommaren. Det goda med den ofrivilliga vilan var att jag lärde mig promenera igen eftersom jag inte kunde cykla, och naturligtvis heller inte surfa. Men strax efter midsommaren beslöt jag i alla fall att nu är det sensommar.

Egentligen har jag lärt mig alla nya grenar på gamla dar.

Jag började med vindsurfing när min fru Pirkko och jag var på skidresa i Zell am See i Österrike sommaren 1983. Vi parkerade husvagnen så nära stranden att vågorna slog mot fönstret. Jag såg några surfare på sjön och min första tanke var att det där vill jag också pröva på. Under två vårar surfade vi i Tarifa i Spanien. Där blev jag bekant med kitesurfing. Jag tände genast på det och övergav så småningom vindsurfingen. Sedan var vi 13 vårar i La Manga i Spanien där vi kitesurfade, och idag åker vi till Teneriffa en gång om året.

Snowboarding började jag med i Sölden i slutet av 80-talet. Jag var bland de första som började åka snöbräda i ’Öjbergsdorf’, dvs. vintersportcentret Öjberget i Vasa. Pirkkos dotter var den första som föreslog telemark åt mig.

Som femtioårig surfare hörde jag till de äldsta i gänget. Samma sak var det med snowboarding. Redan länge har jag varit den som allmänt kallas ’den där äldre herren’. Men bland mina vänner är jag Kake.

Sport är mer än en hobby för mig. Den har styrt mitt liv rätt långt. Och när jag tänker efter så har jag levt och lever ett rätt rikt liv!

När jag var 16 år flyttade jag från Lieksa till Helsingfors för att kunna gymnastisera och tog jobb på en mekanisk verkstad. Tack vare redskapsgymnastiken fick jag också ett yrke. En bekant i klubben skaffade mig ett jobb på ett tryckeri där jag utbildade mig till faktor.

Jag representerade Finland i två olympiska spel.

Under tävlingsresorna utvecklade min medtävlare, olympiska mästaren Eugen Ekman och jag en företagsidé. Under tiden för OS i Rom hade Eugen grundat en kontorsmaskinfirma i Vasa. Under OS i Tokyo besökte vi en japansk tryckpresstillverkare. Efter tävlingarna flyttade jag till Vasa och vi grundade ett företag i tryckeribranschen.

Genom idrotten träffade jag också Pirkko, under ett gymnastikevenemang på Åland. Pirkko är nästan ännu mer rastlös än jag om hon inte får röra på sig. Två gånger i veckan simmar vi och går på vattengymnastik, och samtidigt tränar jag också på gymmet. Men jag har lov att hoppa över simningen om det blåser.

Åldern är ett faktum som man ska vara medveten om, men som det inte är någon idé att klaga över.

Mitt favoritredskap i gymnastiken var bygelhästen, men jag har inte sysslat med redskapsgymnastik på flera år. Det är helt enkelt så att man växer ur vissa saker som man inte längre klarar av. Det är ingen idé att fundera över sånt som man fixat någon gång, bättre då att man koncentrerar sig på sånt som man klarar av just nu.

Ju fler år man har på nacken, desto intensivare upplever man allt man sysslar med. När man är ute och kitesurfar och tittar upp på draken kan man samtidigt betrakta fåglarna.

I Storsand finns en havsörn som ofta kommer glidande ganska nära mig. Om örnen inte visar sig saknar jag den.

Det kommer nya brädmodeller och redskap varje år. Man vill ju alltid ha det som man ser på stranden eller på YouTube, då man tror att redskapen medför något extra. Nu har man till exempel utvecklat en meterhög hydrofoilfena som gör att man kan glida fram ovanför vågorna. Det andra som blivit vanligt är att man surfar utan fotöglor, som på en skateboard. När man hoppar greppar man brädan med handen, och en del kan till och med kasta brädan i vattnet och sedan landa på den.

Jag har beslutat att jag inte skaffar någon hydrofoilfena eller bräda utan fotögla. Om jag börjar lära mig sådana nyheter går jag miste om mycket av det som jag nu kan njuta av!”

Kaukos tips för nybörjare

1. Gå på kurs

”Jag har lärt mig alla mina sporter på egen hand genom försök och misstag. Idag finns det lyckligtvis bra kurser och undervisning för nybörjare, och det lönar sig att utnyttja dem. Andra utövare ger också utmärkta tips och goda råd.”

2. Satsa på utrustning

”Det är lättare att njuta av idrott när utrustningen är i skick. Någon klok människa har sagt att det aldrig är för kallt, det är bara jackan som är för tunn!”

3. Håll musklerna i trim

”Det hjälper alltid om man har god muskelstyrka och kroppsbehärskning. Jag går på gym två gånger i veckan och tränar så effektivt som jag kan.”

Text: Mariia Sarilo
Bild: Mikko Lehtimäki

Aktuellt

Fjärrvärmehushållen kan nu enkelt byta till en helt koldioxidfri produkt

Läs mer
Aktuellt

Elbilarnas laddningstoppar kan styras

Läs mer
På fritiden

Så här stickar du vinterns succéprodukt, Vasa Elektriska-stickasockor!

Läs mer
På fritiden

Lena Salmi: Att skejta har gett mig mod och självförtroende

Läs mer
Aktuellt

Vasaenergi som bäst – inom kort från Östermark

Läs mer
Mat & recept

Mockarutor + rocky road = ett drömpar

Läs mer
Fenomen

Smarta kläder förändrar livet

Läs mer
Fenomen

Hjärnforskare Minna Huotilainen: Huvudet behöver paus från smarta apparater

Läs mer
Aktuellt

Synpunkten: Ekologi styr utvecklingen av fjärrvärme

Läs mer
Aktuellt

Vasa får stort underjordiskt energilager

Läs mer
Aktuellt

Stefan Damlin: Modigt mot det nya

Läs mer
Aktuellt

Vasakompetens: Plast får nytt liv

Läs mer
Dela