Att kalla kårar kommer som en överraskning beror på att de har sitt ursprung i det autonoma nervsystemet, alltså den del av nervsystemet som vi inte kan kontrollera med vår vilja. Det styr bland annat hjärtat och andningen som, liksom kalla kårar, vi heller inte kan reglera.

Kalla kårar är det autonoma nervsystemets reaktion på en plötslig förändring i antingen temperaturen eller vårt känslotillstånd.

De kan uppstå till exempel när vi går ut alltför lättklädda på vintern.

Förändringen i känslotillståndet kan bero på en stark estetisk eller emotionell upplevelse. Till exempel en underbar solnedgång, ett rörande musikverk eller en skakande insikt – eller en rädsla eller ångest – kan ge oss rysningar i hela kroppen.

Rysningar är en kvarleva från tiden då våra förfäder hade päls. De uppstår nämligen för att små muskler vid våra hårsäckar drar sig samman och får våra hårstrån att resa sig. Det här upplever vi som rysningar eller kalla kårar.

När våra förfäder hade päls fick rysningarna pälsen att spreta rakt upp, vilket gjorde att den bättre isolerade värme. Å andra sidan fick man ståpäls också i en stressande situation eftersom det gjorde att man såg större ut, vilket kunde skrämma iväg rovdjur eller andra hot.

Känslobaserade rysningar kan fungera som en slags kroppslig signal om att en upplevelse är exceptionellt betydelsefull för oss. De kan främja inlärning och ihågkommande eftersom en intensiv känsla förstärker minnesspåret efter en händelse som vi upplever som viktig.

Ur ett evolutionärt perspektiv kan kalla kårar och en delad känsloreaktion också ha bidragit till en starkare social samhörighet.

Som expert intervjuades Tiina Ikäheimo, docent vid forskningsenheten för
befolkningshälsa vid Uleåborgs universitet

Text: Elina Vironen

Du kanske också är intresserad av