Stegens magi

Upe Nykänen börjar varje arbetsdag med en halvtimmes promenad före frukost. Och det är definitivt en njutning, inte en plikt.

”Morgonpromenaden har en härlig, uppfriskande effekt. Jag bor i Jyväskylä nära naturen så ibland går jag längs sjön, ibland i skogen eller genom staden. Jag tycker inte att jag behöver se något speciellt på min runda. Att gå är bara så kul i sig.”

Nykänens promenadintresse fick sin början vid millennieskiftet när det var ”ganska intensivt” på jobbet. Att ta sig en stunds promenad i det fria gav välbehövd omväxling i vardagen.

”Idag jobbar jag online och sitter vid datorn hela dagarna. Därför vill jag gå ut och röra på mig på fritiden – utan musik eller podcaster. Jag vill njuta av friluftslivet med alla sinnen. Det är också tryggare så när man hör vad som händer i ens omgivning.”

Nykänen skulle nog inte känna sig otrygg mitt i skogen heller – trots att hon oftast går på egen hand, i synnerhet när hon är ute på vandringar eller utflykter som varar i flera dagar.

”Jag är en erfaren friluftsmänniska och kan ge första hjälpen. Jag tycker naturen är en trygg plats att vara på. Jag njuter av friheten att göra saker i min egen takt. Jag kan bestämma själv vilken väg jag går, hur långa mina dagsträckor är och var jag vill övernatta.”

Karta, matsäck, första hjälpen-grejer, kläder efter väder och övernattningstillbehör. Det är inte mycket man behöver på en vandring. Onödiga prylar är det bäst att lämna hemma.

På sina vandringar dricker Nykänen alltid te. Hon har därför med sig ett litet gasolkök som man också kan laga mat på. Hennes favoritmatsäck är karelska piroger som hon lagar själv.

Till fots från Hangö till Nuorgam

Utöver sina dagliga promenader gör Nykänen varje år en längre vandring på flera dagar. För tio år sedan var hon ute och vandrade i två månader i sträck.

”Jag hade alterneringsledigt från jobbet och kunde förverkliga min stora dröm: att gå hela South West Coast Path, som är Englands längsta nationella vandringsled på 1 014 kilometer. Det var en helt fantastisk resa. Där hann man verkligen njuta av att vandra och beundra den vackra kusten.”

Etapperna längs leden var fint underhållna och markerade. Det fanns gott om rastplatser och övernattningsställen.

”Det var inte mer än tio kilometer mellan matställen, eller i alla fall fanns det kafébilar där man kunde köpa te och scones.”

Nykänen har gjort ambitiösa vandringar hemma i Finland också. Mellan 2018 och 2021 gick hon genom hela Finland i etapper.

”Jag fortsatte alltid precis där jag hade slutat tidigare. Jag räknade att hela vägen från Hangö till Nuorgam tog ungefär två månader i vandringsdagar, men när jag gjorde resan i etapper fick jag möjlighet att se Finland under alla årstider. Också kostnaderna blev fördelade över flera år, vilket var praktiskt.”

Nykänen gjorde inga noggranna resplaner med undantag för dagsträckor och start- och slutplatser. Hon ville gå och se nya platser med öppet sinne.

”När man går så hinner man se och erfara saker på ett helt annat sätt än när man till exempel åker bil. Man kan alltid bara stanna om man ser någonting intressant. Ibland hittade jag ett kafé som kartapparna inte kände till, eller ett museum som jag fick besöka fast det egentligen var helgstängt.”

Nykänen tycker sig minnas bara en gång som hon haft tråkigt på en vandring. Det var vid Riksväg 4 där den spikraka landsvägen verkade oändlig.

”Det finns ändå alltid något slags underhållning i ens eget huvud. Den gången hittade jag på att räkna hur många av vägkantens blommor jag vet namnet på.”

Gymträning ger styrka att bära ryggsäck

Herajärvirundan på Koli, skogslederna i nationalparken Pyhä-Häkki, lederna i Salamajärvi nationalpark, Peuran polku och vandringsleden längs östra gränsen… Nykänen har gått överallt i Finland med ryggsäcken på ryggen.

”Man behöver inte åka till Lappland för att vandra! Det finns tiotals fantastiska nationalparker på olika håll i Finland, och naturstigar hittar man säkert i varje kommun.”

Som följande tänker Nykänen gå åtminstone etappen mellan Nykarleby och Vasa på St Olav Ostrobothnia-leden, som följer den österbottniska kusten. Hon har planerat att avverka sträckan på åtta dagar.

”Just nu verkar det som att jag också behöver packa ner sovsäck och tält. I Finland är det ovanligt att man kan övernatta inomhus varje natt när man är ute och vandrar.”

För att ryggsäcken inte ska kännas alltför tung upprätthåller Nykänen sin muskelstyrka med gymträning. När hon är ute och vandrar hakar hon sig inte upp på oväsentligheter.

”Jag ger aldrig upp hoppet. Får man blåsor på ena foten så gör det bara ont vartannat steg. Om sulan på en känga lossnar så kan man laga den med tejp och knalla vidare.”