Vänner som träffades på tatamin

Teemu: ”Panu, Niko och jag känner varandra från taekwondogruppen för familjer som samlas en gång i veckan. Träningen är ett bra sätt att slappna av och utvecklas tillsammans med barnen och de andra vuxna.”

Niko: ”För mig är den varma atmosfären en viktig anledning varför jag tycker om att träna med barnen just här. Det är roligt att komma hit. Och så är det kul att göra saker tillsammans med barnen förstås.”

Teemu: ”Man får mycket mer ut av sitt barns fritidsintresse på det här sättet jämfört med att man bara står och tittar vid en idrottsplats. Det är kul att göra någonting fysiskt med sitt barn. Min son Fedja och jag började med taekwondo i småbarnsgruppen när han var tre år gammal.”

Niko: ”Jag började också med mina döttrar Elle och Selma i småbarnsgruppen när de var två.”

Panu: ”För vår femåring var det önskan att lära sig de tuffa sparkarna som gjorde att han valde just den här sporten. Iiro och jag gick med i familjegruppen på hösten 2023. Samma höst deltog jag i farsdagsträningen som bara var avsedd för pappor. Då växte bara intresset och jag började träna i vuxengruppen också.”

Teemu: ”Det var precis likadant för mig! Farsdagsträningen var väldigt fysisk och gav gnistan att gå med i nybörjargruppen för vuxna. Jag har hållit på med lagsport i hela mitt liv, men det hade blivit ett uppehåll under coronapandemin. För mig har det alltid varit jätteviktigt med träningsgemenskapen vid sidan av att man lär sig själva sporten.”

Panu: ”Det var roligt att se ansikten i vuxengruppen som man kände från familjetaekwondon. Det var ett väldigt välkomnande och hjälpsamt gäng. Det kändes att alla ville njuta av att röra på sig och lära sig nya saker tillsammans.”

Teemu: ”Det är uppfriskande att träna tillsammans med människor från olika bakgrunder och i olika åldrar.”

Panu: ”Att göra saker tillsammans förenar också oss föräldrar. Alla som tränar här delar intresset för taekwondo och kampsport. Före och efter träningspasset pratar vi ofta om vardagliga saker.”

Teemu: ”Men det finns inte så mycket tid för snack. Ganska fort blir man avbruten av att ens barn hänger i byxbenen och säger att vi ska gå hem nu!”

Panu: ”I familjegruppen börjar vi alltid med att vuxna först tränar med sina egna barn. Men förr eller senare byter vi så att vuxna tränar med vuxna och barn med barn.”

Niko: ”Vi vuxna skulle gå miste om ganska många övningar om det inte fanns andra vuxna med på träningarna. Nu kan vi till exempel öva sparkar vuxna emellan.”

Teemu: ”Det är mycket lärorikt att dela ett intresse med sitt barn. Det har varit trösterikt att se på andra föräldrar och barn, och se att andras barn också ibland har en jobbig dag och träningen suger. Här har man en jättefin attityd när sådant händer och låter bli att pressa för mycket.”

Niko: ”Jag har fått mig en liten bakläxa på hur mycket återkoppling jag kan ge barnen och hur jag gör det så att de inte blir arga utan upplever det som uppmuntrande.”

Panu: ”Jag i min tur har försökt lära mig att inte alltför snabbt gripa in och säga hur saker och ting ska göras och i stället låta Iiro själv upptäcka saker och hitta sitt sätt att träna.”

Panu: ”Vårt gemensamma taekwondointresse syns också hemma när Iiro tränar slag och sparkar. Förra sommaren organiserade vi ett lekfullt taekwondojippo för barnen på gården i vårt radhusområde.”

Teemu: ”Taekwondojippo på gården låter jättekul! Fedja och jag brukar också visa min fru vad vi har lärt oss på träningen.”

Niko: ”Vi visar också upp våra fina sparkar hemma. Det är jättebra förresten att det också är andra flickor som tränar här och vuxna kvinnor som instruktörer. Det gör att mina döttrar inte tycker att det här är en pojksport. Jag hoppas att vi har många gemensamma år framför oss med den här sporten.”