Kontorsgrannar i över tjugo år

1. Hur kommer det sig att ni arbetar hos Vasa Elnät?

Göran: ”Vi var klasskamrater när vi först läste till elmontör på yrkesskolan och sedan till eltekniker på Tekniska högskolan i Vasa. Vi satt i samma dubbelbänk. För en tid sedan hittade Kalle ett gammalt fotografi där vi såg att vi också hade gått på samma dagis.”

Karl-Gustav: ”Jag kom till Vasa Elektriska direkt från skolan. Senare avskildes Vasa Elnät till en egen enhet.”

Göran: ”Jag var tre år hos ABB efter att jag blivit färdig med studierna. Sedan sökte jag till Vasa Elektriska. Personen som anställde mig hade frågat Kalle om det är en bra idé att anställa mig. 15 år senare började jag läsa till ingenjör på Tekniska högskolan vid sidan om arbetet.”

Karl-Gustav: ”Min chef sa åt mig att också läsa vidare. Då satt vi igen i samma klassrum. Efter att vi blev färdiga med studierna har vi haft arbetsrum bredvid varandra i ett tjugotal år.”

2. Hur är det att känna sin jobbarkompis så bra?

Göran: ”Vi har alltid hjälpts åt på jobbet. När man känner varandra så väl vågar man också utmana varandra. Kalle och jag pratar mer rakt på sak än vad jag gör med min fru.”

Karl-Gustav: ”Jag kan säga vad som helst och jag vet att Göran inte blir arg.”

Göran: ”Förr pratade vi om förutom jobbet om bilar och husbygge, sedan om barnen. Nu är det båtar, sommarstugor och våra barnbarn som vi har gemensamt. De är det viktigaste i våra liv. Som pensionärer har vi mer tid att skämma bort dem.”

Karl-Gustav: ”Våra barn är i samma ålder. Min dotter och Görans son gick i samma klass när de studerade till elingenjör. Vi båda hittade även våra respektive hustrur i Sunnanvik i Vasa.”

3. Hur känns det att sluta jobba?

Göran: ”Mest av allt kommer jag att sakna det sociala med arbetslivet. Det här har varit en trevlig gemenskap och en trygg arbetsplats.”

Karl-Gustav: ”Arbetet har varit intressant. När det stormar jobbar man ibland ett par dygn i ett sträck för att folk ska få sin el återställd. Då känns det bra.”

Göran: ”Jag ser fram emot att gå i pension, men jag är samtidigt lite orolig för att man inte vet vad framtiden för med sig.”

Karl-Gustav: ”Lyckligtvis anordnar Vasa Elektriska en pensionärslunch en gång om året.”

Göran: ”På villan finns det gott om att göra. Vi båda har varsin stuga i Vasa skärgård. Fast vi ses inte så ofta därute.”

Karl-Gustav: ”Görans båt är så långsam att han inte hänger med.”

Text: Elina Vironen
Foto: Kasper Dalkarl