Nedgången i finländarnas läsintresse och läskunnighet har varit uppe till diskussion på sistone. I november förra året publicerades den första nationella läskunnighetsstrategin. Den tar upp bland annat multilitteraciteten, där text definieras som en kombination av text, bild och ljud. Denna typ av text förekommer på sociala medier, men också exempelvis i elektroniska läroböcker.
Multilitteracitet går ut på att man lär sig att tolka och producera texter med olika verktyg. I dess kärna finns kritiskt tänkande. Det behövs i en tidsålder där fejknyheter sprids snabbt överallt på nätet.
”Multilitteracitet är att kritiskt kunna bedöma hur ett material förhåller sig till verkligheten. Det innebär att man till exempel förstår att en influencers liv nödvändigtvis inte är som det ser ut i en video på sociala medier”, säger författare Juha Itkonen, styrelseordförande för Läscentrum.
Läskunnighet är jämlikhet
Itkonen vill inte förneka behovet av multilitteracitet, men skulle fokusera mer på utvecklingen av den traditionella läskunnigheten.
Hans åsikt får stöd av Pisa-undersökningarna som industriländernas organisation OECD låtit göra. Där har de finländska elevernas resultat varit på nedgång. I den första Pisa-mätningen år 2000 var finländarna etta i läskunnighet. År 2018 var vi på sjunde plats. Det är inte svårare att läsa nu än förr, men att koncentrera sig har blivit det.
”Den digitala omgivningen har varit en stor förändring och utmaning för koncentrationsförmågan oavsett åldern.”
Det går att läsa texter på mobilen, men problemet är det ständiga skrollandet och hoppandet från en sida till annan. Att förstå en text förutsätter att man koncentrerar sig och lugnar sig.
Det fina med audiovisuellt innehåll är att det har någonting för envar. En auditiv inlärare kan njuta av att lyssna på en ljudbok. Sociala medier är snabba att erbjuda information om aktuella teman i lättsmält form.
”Längre texter, såsom böcker eller nyhetsartiklar, gör det möjligt för läsaren att fördjupa sig i teman och behandla dem på ett mer mångfacetterat sätt.”
Itkonen påpekar att vårt samhälle i stor utsträckning rör sig kring skrivna texter, såsom lagar och avtal. Med tanke på jämlikheten är det viktigt att varje finländare har en läsfärdighet som gör det möjligt att ta till sig faktatexter.
Godnattsaga som kvällsrutin
Det är inte lättare för en författarpappa än andra att få sina barn att ta till boken. Att se på serier eller surfa på mobilen ligger närmare till hands för dem.
”Jag hoppas att barndomsläsningen på något sätt sitter kvar i min nu 16-åriga son och att han vid något tillfälle på eget initiativ plockar fram en bok. Jag läser också en godnattsaga varje kväll för våra tvillingar som nu är fyra år.”
En undersökning som gjordes i Florida visar att det lönar sig att börja med läsningen redan i babyåren: det stödjer utvecklingen av språket och läsfärdigheten. Ett barn som blir läst för klarar sig bättre i skolan. Enligt en tysk studie spelar läsintresset hemma en större roll för barnets framgång i livet än föräldrarnas utbildningsbakgrund eller socioekonomiska ställning.
Målet är att främja allas jämlika möjlighet till läsning med skräddarsydda projekt. Sedan år 2019 har småbarnsfamiljerna fått med sig en kasse böcker gratis när de besökt barnavårdscentralen. Försöket, som organiseras av Läscentrum och finansieras av Finska Kulturfonden, ska fortsätta med statligt stöd åtminstone till utgången av detta år. När verksamheten väl kommit igång är den statliga insatsen mycket måttlig säger Itkonen. Han hoppas att försöket blir permanent.
”Att lugna ner sig med läsning och fördjupa sig i en text är ett bra motgift mot en värld med bild, ljud och ständig ström av hastigt ivägslängda texter.”
Text: Elina Vironen
Foto: Kirsi-Marja Savola
