Att odla jättegrönsaker är en hobby som håller en väl sysselsatt: “Pumporna växer så det knakar!”

Maija Karvinen, 54, driver en gård med boskap tillsammans med sin make i Kärkölä. På fritiden odlar hon jättegrönsaker, sitter som vice ordförande i föreningen för jättegrönsaker och dömer vid FM-tävlingar för jättegrönsaker. Under de tretton år som hon varit med har hon slagit flera finska rekord med sina grönsaker.

I Maija Karvinens trädgårdsland växer pumpor som väger hundra kilo och potatisar stora som två nävar. Att odla jättegrönsaker är en hobby som håller en väl sysselsatt eftersom grönsakerna växer så det knakar.

Jag blev sugen på att odla en så stor pumpa som möjligt redan innan jag hörde talas om jättegrönsaker.

Min första pumpa odlades från vanliga butiksfrön. Den vägde 40 kilo.

På diskussionsforumet Puutarha.net lärde jag känna folk som var intresserade av jättepumpor. Hobbyn härstammar från Amerika, och vi beställde frön därifrån som vi ville testa. Jättegrönsaksfrön är inte genmanipulerade, utan man korsar storväxta växter med varandra.

Snart växte intresset för att även omfatta andra jättegrönsaker, och år 2010 grundade vi föreningen för jättegrönsaker i Finland eller Suomen Jättikasvisyhdistys. Vi beställer frön från utlandet och organiserar årliga finska mästerskapstävlingar i Mäntsälä.

Det finns runt tvåhundra jättegrönsaksodlare i Finland, men vi har redan väckt intresse ute i Europa.

Finländarna är noggranna odlare. Trots att vegetationsperioden här är kort ligger vi bara 2,5 centimeter efter världsrekordet i lång chili.

Själv är jag finsk mästare i gröna pumpor från 2010. Min pumpa hade en vikt på 325 kilo.

Odlingen börjar i april med groddning av frön och slutar i september med årets höjdpunkt, FM-tävlingen. Mina jättar växer både i trädgårdslandet och i växthuset.

Jag är en utbildad trädgårdsmästare, men man behöver inte vara det för att kunna odla jättegrönsaker – det räcker att vara jätteintresserad. Min grej är gröna pumpor. Dessutom odlar jag bland annat potatis och långa long gourd-kalebasser. Vi kallar dem Jorma.

Många odlare namnger sina växter. Mina gröna pumpor i år heter Matti och Teppo.

Pumpa är en intressant växt. Exempelvis ska den pollineras för hand. Om en insekt flyger från en blomma i en gul pumpa till en blomma i en grön pumpa och pollinerar den blir arterna korsade och de diskvalificeras från tävlingen.

Därför stänger jag blommorna på kvällen. På morgonen öppnar jag dem och pollinerar dem genom att gnugga pojkoch flickblommor mot varandra. Sedan stänger jag blommorna igen.

När en pumpa växer börjar den tala till en. Färger och mönster på dess blad talar om vad den behöver. Vita fläckar till exempel är ett tecken på näringsbrist.

Det mest fascinerande med jättegrönsaker är att de växer så otroligt snabbt. Ett skott kan växa en meter på en dag, och en pumpa kan gå upp trettio kilo.

Därför ska man titta till sina jättar varje morgon och kväll. Lämnar man dem utan uppsikt kan de spricka eller falla till golvet i växthuset. Om jag reser bort på semester behöver jag en barnvakt för jättarna.

Tiden flyger när man sysslar med växter. Jag vänder på dem och ställer dem i bättre position och snickrar stöd och underlag till dem. Om en pumpa hotar att växa helt ohejdat låter jag en blomma till bära frukt. Den blir en broms som hämmar den stora pumpans tillväxt genom att ta upp en del av näringen.

Ibland vaknar jag på natten och går och tittar till växthuset.

Jorma till exempel växer så vilt att den rullar av sitt underlag och jag måste lyfta tillbaka den. Det händer att jag inte kan sova på natten för att jag är så spänd inför vad som sker under natten.

En gång hade jag en vacker stor orange pumpa som jag skötte och vårdade på alla vis, men ändå hittade jag den en morgon sprucken. Då blev jag så förbannad att jag slog den i bitar. I det här intresset ryms känslornas hela skala.

Det bästa är när man slår ett rekord. Men det är också roligt att förlora ett rekord för då ska man odla ett ännu större exemplar! För mig är det här en tävling mot mig själv.

Mina närmaste tycker att jag är hemskt rolig med mina grönsaker och de vill komma och se mina grödor. Grannarna hjälper till när pumporna ska lastas in i bilen och köras till tävlingar.

Därtill behövs 3–5 män, en traktor och en lyftring. Fast pumporna väger hundra kilo ska de behandlas med silkesvantar.

Till slut blankar jag pumporna med en duk för utställningen. Efter tävlingen kan pumporna ätas.

Jag har lagat allt möjligt av pumpa. Ibland säger min man och mina söner att ”laga inte pumpa idag”, men då är det ofta redan för sent.

Jag har också gjort vaser av kalebasser, och en gång skar jag ut en pumpa på 200 kilo till en lykta som vi ställde på gården.

Varje år bestämmer jag mig för att inte ha så många jättar den här gången. Och varje vår sår jag lika många som förr. Nu drömmer jag om en jättepotatis – kanske en på fem kilo!”

Text: Elina Pesonen
Bilder: Kirsi-Marja Savola

Aktuellt

Förebyggande arbete minskar stormskador

Läs mer
Aktuellt

Mindre värme för kråkorna: 5 tips på hur du minskar värmesvinnet

Läs mer
Aktuellt

Elbranschen behöver många sorters kunnande

Läs mer
Hemma

Ugnsbakade saftiga päron

Läs mer
Aktuellt

Superdatorn i Kajana ger lyft åt vetenskapen

Läs mer
Aktuellt

Lösning på världens avfallsproblem

Läs mer
Aktuellt

Drabbad av stickfeber

Läs mer
Aktuellt

Att odla jättegrönsaker är en hobby som håller en väl sysselsatt: “Pumporna växer så det knakar!”

Läs mer
Energitips

Fjärrvärme vs jordvärme – Vilken lösning är bättre för företag?

Läs mer
Aktuellt

Synpunkten: Vad är framtidens energiexperter gjorda av?

Läs mer
Hemma

Fjärrvärme är framtidens värmelösning – experten räknar upp framgångsstegen

Läs mer
Aktuellt

Laddplats för elbilen till egnahemshuset – fyra tips för ett lyckat köp

Läs mer
Dela