Finland blev frälst på hårdrock

Helsingforsaren Sarita Kotkavalkama har minst 700 cd-skivor i sin skivhylla. ”95 procent av dem är något slags heavy metal eller hårdrock”, berättar hon. De första skivorna i hennes liv, två vinylplattor, fick hon i julklapp när hon inte ännu ens gick i skolan: den ena var av popduon Modern Talking och den andra av Kiss som spelade lite tyngre rock.

”Jag kommer ihåg att jag tyckte om båda två.”

I sitt barndomshem blev Kotkavalkama bekant med all slags musik. Hennes föräldrar lyssnade ömsom till hårdrock, ömsom till Katri Helena.

”Genom min syster lärde jag också känna Yö, David Bowie och Bon Jovi. På radio hörde jag också tyngre musik, och redan i tonåren kändes just hårdrock på något sätt mest som min egen grej.”

Idag är Korn, en av pionjärerna inom nu metal, en av Kotkavalkamas favoriter. Hon har även två tatueringar med Korn-tema.

”Jag har en Korn-logotyp på min vänsterarm och ett stycke av låten Hater på högerarmen. Jag har sammanlagt tio tatueringar, varav sju har någonting med musik att göra. Min lillbrorsa kallar mig för en vandrande bandkatalog!”

Kotkavalkama har lyssnat på Korn sedan år 2008.

”Tidigare avskydde jag bandet, men sedan råkade jag i en ny livssituation höra låten Alone I Break, och den gick hem direkt. Ens musiksmak förändras med åren.”

Kotkavalkama lyssnar på hårdrock mest på YouTube, en låt i taget, eftersom ingen skiva är bra nog i sin helhet, tycker hon.

”Eller – jovisst, det finns en som är det! Soloskivan av Jonathan Davis, Korns vokalist, skulle jag kunna lyssna på i 12 timmar varje dag.”

Men ibland måste hon också låta maken välja vilken musik som spelas hemma.

”Ismo tycker mer om growlmetal där trummisen låter som om hen jobbar på ackord, och vokalisten grymtar som om hen skulle vilja spy. Många tror att det är just det heavy metal handlar om, men det är bara en subgenre.”

Giglook med kajalpenna

Kotkavalkama hittade sin make på Tinder för nio år sedan. Redan profilbilden gav en fingervisning om att han möjligen hade samma intressen som hon.

”Jag tror inte Ismo har andra skjortor än bandtröjor. Också största delen av mina kläder är bandtröjor eller helsvarta skjortor. Jag tar aldrig ett annat bands tröja när jag går på en spelning.”

Kotkavalkama går ofta på konserter, och då är det trevligt att avvika från vardagslooken och köra med mer effektfullt smink. Till saken hör mörkt ögonsmink med svart kajalpenna, röd eller lila ögonskugga, mascara och ibland läppstift. Kotkavalkama säger att hon har hittat nya kompisar och bekanta på hårdrocksfestivaler, men slutligen är det inte musiksmaken utan personligheten som gör en människa intressant, tycker hon.

”Alla behöver inte tycka om metal. Jag är inte intresserad av alla möjliga hårdrocksevenemang, bara spelningar och festivaler.”

Kotkavalkama har även rest utomlands för att se metalband. Vägen har burit till Sverige, Tyskland, Grekland och Frankrike. Det har dock blivit krångligare att resa eftersom hon sedan ett par år tillbaka behöver en rullstol på spelningar.

”Jag föddes för tidigt och fick en hjärnskada som gör att jag har väldigt dålig balans. Jag orkar inte heller stå länge och har svårt att gå i trappor.” Hon ber också alltid någon att komma med henne på spelningen. Det kan vara maken, en kompis eller ett av hennes barn.

Hårdrockare gillar schlager

Även Kotkavalkamas vuxna barn tycker om hårdrock.

”Mitt yngre barn är mycket som jag när det gäller musiksmak och karaktär. Det äldre lyssnar också på hårdrock, men även till exempel koreansk K-pop.”

Förutom hårdrocksspelningar går Kotkavalkama gärna och ser till exempel Ressu Redford. Hon förundrar sig över den seglivade missuppfattningen att metalfansen aldrig lyssnar på annat än metalmusik.

”Ingen har någonsin frågat mig varför jag lyssnar på hårdrock, men jag har ofta fått frågan hur en hårdrockare kan gilla till exempel Sir Elwoodin hiljaiset värit.”

Men nu frågar vi: varför lyssnar Kotkavalkama på heavy metal?

”Den musiken återspeglar på något sätt hur jag känner mig: Finland är ett så pass mörkt och dystert land att man behöver mörk och dyster musik! Men å andra sidan gör till exempel power metal en på glatt humör – i synnerhet om man lyssnar på hur Andri Deris sjunger i Helloween.”

Under mörka höstkvällar ljuder hårdrocken, och ofta stickar eller syr Kotkavalkama till dess toner.

”När händerna är sysselsatta har man mer rum för tankar.”

Kotkavalkama stickar både traditionella randiga sockor och egna modeller. På hennes egna långskaftade yllestrumpor lyser en Korn-logo. Naturligtvis.