I det vackra sommarvädret lockas vi till att hoppa upp på cykeln. I majnumret av vår tidning Nette fick vi höra om Taina Renkonens passion, långfärdscyklingen. Läs och låt dig inspireras!
”Cyklingen smög sig in i mitt liv nästan obemärkt när jag för många år sedan fick ett sommarjobb dit det var 17 kilometer från hemmet. Jag hade inget körkort, så jag började cykla. Cykeln blev en ständig följeslagare. Körkort har jag fortfarande inte.
Senare började jag med långfärdscykling. Det blev cykelsemestrar och långa turer med cykel.
“Ofta packade jag ryggsäcken fredag eftermiddag, cyklade till båten och trampade ut på ett helgäventyr i Estland.”
Man behöver ingen toppcykel för tvåtusen euro eller en elitidrottares kondition för att njuta av en cykeltur. De flesta cyklister är vanliga människor som bara tycker om att resa med cykel. Konditionen förbättras i och med att man trampar.
Jag har fortfarande samma hybridcykel som jag köpte för att komma till jobbet för 12 år sedan. En hybridcykel är ett mellanting mellan en mountainbike och en långfärdscykel. Jag har tillbringat så mycket tid med min cykel att den blivit mer av ett resesällskap. Jag har också gett den ett namn: Roxy.
Nuförtiden packar jag ner utflyktsgrejerna i cykelväskorna som sitter fast på Roxy. I dem ryms allt som behövs: ultralätt hängmatta, sovsäck, myggnät, vindskydd av tyg för övernattning, förstahjälpen-sats, myggmedel, pannlampa, cykelverktyg, väderriktiga cykel- och lägerkläder och ett ombyte kläder för stadslivet.
I början brukade jag bo på vandrarhem och liknande, men när jag för första gången övernattade ute i en hängmatta blev jag frälst. Det var ju hur kul och spännande som helst att sova mitt i naturen!
“När man blundade hörde man all sorts prassel omkring sig och funderade på vilka djur det månne tassade runt där.”
Jag har aldrig råkat ut för något obehagligt, men jag skickar alltid för säkerhets skull koordinaterna på min övernattningsplats på WhatsApp till mamma eller någon annan anhörig.
Jag är fascinerad av att pröva mina egna gränser. Jag har också hållit på med roller derby och thaiboxning.
“När man vågar överträda sina gränser får man bättre självkänsla och litar på att man klarar av olika situationer.”
Jag är utbildad kulturgeograf och tycker om att se och utforska världen, också genom cykling.
På längre turer sover jag ofta tre nätter ute och söker sedan logi för en natt för att kunna tvätta kläder och ladda telefonen. Om jag stannar inomhus en längre tid börjar jag längta tillbaka till naturen.
Man klarar sig också med en mindre resebudget när man för det mesta övernattar ute. Det räcker med att hitta två passande träd.
“Frihetskänslan är enorm.”
Det fina med en hängmatta är att den inte lämnar avtryck i marken. Dessutom hängs den upp i träden med så kallade treehugger-band som inte skadar trädstammen.
Jag reser oftast på egen hand, men på övernattningsställen träffar man också andra långsfärdscyklister. Jag använder ofta nätverket Warmshowers. På deras webbplats kan man söka folk som erbjuder nattlogi. Det är liksom couchsurfing men för cyklister. En gång övernattade jag i Tartu hos en långfärdscyklist som hade cyklat på tre kontinenter och gjort en treårsresa med cykel. Det var fantastiskt fint att höra hans historier.
Jag cyklar på våren, sommaren och hösten. Största delen av sommaren tillbringar jag i sadeln.
“Förra sommaren cyklade jag i Baltikum i sex veckor.”
Jag gör aldrig någon utförlig reseplan. Jag väljer ett vädersträck och bestämmer när jag möjligen kommer tillbaka. Jag lämnar mycket utrymme för improvisation, jag vill leva i nuet och hitta mina egna vägar.
Jag kör vanligtvis 70–100 kilometer per dygn. Det är kul att förflytta sig med egen muskelkraft, men jag ser inte cykling som en sport. För mig är det snarare fråga om själavård.
Långfärdscyklingen är den perfekta motvikten till arbetslivet där man har bråttom hela tiden och kalendern är fulltecknad. På vägen cirklar livet runt basgrejerna: var ska jag sova, var får jag mat, var kan jag ladda telefonen och reservbatterierna. Hemma är allt det där helt självklart.
Det är också kul att all mat, även en enkel tomatsoppa från påse, smakar sjukt gott när man är på vägen. Jag drömmer om en cykeltur runt Europa eller genom Norden. Att övernatta i vildmarken i Lappland vore också fint. Jag hade tänkt åka ut på en tur runt Norden i sommar, men sannolikt blir det en Finlandsresa i stället.
Långfärdscyklingen har lärt mig att man inte behöver åka till andra sidan jorden för att få fina upplevelser.
Långvägscyklandet är en enda underbar 24/7-upplevelse. Det är härliga dofter, fina vyer, uppehåll på intressanta platser, ömsom vackert, ömsom vidrigt väder och dopp i sjön efter en lång dag. Jag ser inte fram emot att komma från punkt A till punkt B. Jag är redan framme vid målet när jag är på vägen.”
Text: Ella Pesonen
Bilder: Heli Blåfield
