Kalle’s Inn: Norrsken & sälar

Det finaste med Kalle’s Inn i Korsholms skärgård är den enastående miljön. Företaget gjorde bruk av sin främsta tillgång och lät bygga åtta unika glashus för sina gäster vid havet.

Det första man märker när man stiger ur bilen är havets doft och fåglarnas läten. Svalorna flyger lågt idag, och i bakgrunden hörs havsfåglarna. Stranden är karg: stenar, stenar och ännu fler stenar. Mellan dem växer enar och lågt ris.

Kalle’s Inn ligger i Klobbskat på Replot där Kvarken är som smalast.

Längre ut mot väst kommer man inte med bil i Fastlandsfinland.

Svenska Holmön är bara 35 kilometer bort. Hamnen i Umeå ligger 48 kilometer till nordväst. Men värst vad det blåser på stranden!

”Det är ju nästan vindstilla idag”, skrattar verkställande direktör Freddi Skott, som ser ut som en sjöbjörn men visar sig vara ekonom.

Förra våren fick Skott ett angenämt telefonsamtal. Kalle’s Inn hade blivit valt till Årets inhemska turismföretag. Juryn motiverade sitt val med att företaget modigt hade förnyat sig och uppvisat pionjäranda: det är inte många företag på kusten som erbjuder internationella gäster upplevelser året runt. Och naturligtvis uppmärksammade juryn glasprismorna, stugorna med glasväggar vid havet. De lockar särskilt turistgrupper men också fler och fler enskilda resenärer.

Tur och retur till  tropikerna

Kalle’s Inn grundades av Bengt Ekman 1986. Då kunde Replot bara nås med färja och vägarna var så dåliga att man ofta behövde fyrhjulsdrift för att komma fram. Skott var med när hotellet byggdes och tyckte då att det var en snurrig idé.

Hans väg till Kvarken var inte den kortaste. Efter att ha lett stora byggprojekt under en lång tid bestämde sig Skott för att ta timeout och förverkliga sin dröm om ett eget hotell. Det var cirka tio år sedan som han hittade en lämplig plats i Thailand.

Det tropiska klimatet var behagligt och affärerna flöt på, men landets oroliga läge gjorde att återkomsten till hemlandet började verka som en bra idé.

Skott har tillbringat somrarna på kusten i Vasa i över 30 år.

”När jag kom till Klobbskat visste jag att utmaningarna här är av en helt annan kaliber än på livliga turistorter. Lågkonjunkturen drabbade hårt de mindre turismföretagen. För ett par år sedan gick jag och funderade på vad vi ska göra. Jag frågade mig själv varför folk kommer till oss. För att vi erbjuder bra service förstås, men den får man annanstans också. Det som gör Kalle’s Inn unikt är vyerna och miljön.”

De tillgångarna ville Skott utnyttja fullt ut. Hotellet hade ett antal rum, men efterfrågan var mycket större. Först tänkte Skott bygga ut timmerkåtan på gården med en inkvarteringsvåning, men till slut föll valet på fristående glashus. För utformningen anlitades arkitekt Heikki Aitoaho från Vasa.

Det första glashuset sattes på sin plats i mars 2017. Testövernattningen utförde vd:n själv.

”Det var… wow! En helt otrolig upplevelse även för mig som har gått i de här omgivningarna hur länge som helst. En kväll såg jag en havsutter.”

Norrsken, sälar och höstfärger

Skott tänkte att övernattning i ett glashus skulle vara en ”en gång i livet-upplevelse”, men det blev annorlunda. Gästerna vill komma tillbaka eftersom vyerna växlar i takt med årstiderna.

Marknadsföringen har riktats i första hand till utländska turister, men överraskande nog kommer hälften av gästerna från Finland. För många finländare är skärgårdsnaturen och norrskenen lika exotiska som för till exempel asiater.

Det har hänt att en snöstorm har blåst upp höga drivor mot väggarna i glashusen och murat in stigarna mellan husen så att man varit tvungen att ploga upp dem med traktor fyra gånger på en dag.

På våren kommer sälarna.

I år räknade fiskarna 150 sälar här i närheten dagen före islossningen. Även flyttfågelsträcken går via Klobbskat.

”På hösten är färgprakten helt fantastisk, som i Lappland. På natten är det beckmörkt. Ljusen från Vasa syns inte hit, och nu har vi kommit överens om att också hamnen här i närheten släcker ljusen till natten. Många har sagt att de absolut vill uppleva höststormarna här.”

Text: Mariia Sarilo
Bild: Päivi Karjalainen

Dela