En stadstupp är exotiskt

Mitt i centrum i Träskända kan man ibland höra en tupp gala. Lätet kommer från hönshuset på bakgården hos Aino Salonen, 32. Där bor en jättetupp, en småtupp och 18 hönor.

När jag för första gången hörde att det finns hönsentusiaster som har kläckningsmaskiner i sin garderob tänkte jag att det var helt korkat. Fyra månader senare hade jag en i min egen garderob. Allt började med att min man ville bygga något. Först föreslog han att han skulle bygga mig ett växthus. Jag tackade nej för att jag inte förmår att hålla en enda tomat vid liv. Nästa förslag var ett hönshus för att en bekant till oss hade sommarhöns. Det gick jag med på.

1,5-åriga Jona är redan pigg på att gå och hälsa på hönsen.

Vi byggde ut barnens lekstuga till ett hönshus med rastgård. Sedan hämtade vi fyra hönor från Lassila gård i Tusby. Som bonus fick vi tre kaniner. Ursprungligen tänkte vi ha kvar kaninerna och lämna tillbaka hönorna på hösten. Men då tiden var inne sade min man med tårar i ögonen att vi omöjligen kan avstå från dem. En orsak till beslutet var Gula hönan. Hon heter så för att hon har ett gult buntband på ena benet. Hon följde efter oss överallt, och var också med när vi krattade på gården. Slutresultatet blev att vi vinterbonade hönshuset och kaninerna flyttade till vår kompis som har en lantgård.

Jag blev mer och mer uppslukad av hönshobbyn. Snart skaffade jag en kläckningsmaskin och kläckägg. En del av äggen hämtade jag från Lahtis, en del kom med posten ända från Kajana. Ur det första ägget kläcktes en liten rufsig tuppkyckling. Jag brukar inte namnge mina kycklingar för att inte fästa mig för mycket vid dem, men den här pippin såg helt enkelt ut som om den borde heta Pörrö. Vi har honom fortfarande, och han är min favorit.

Hunden Rambo kikar gärna in genom dörren, men vet att han inte får gå in.

Idag bebos hönshuset av en brokig skara på tjugo höns. Där finns kycklingar, dvärghönor, hönor av jätteraser, hönor vi sköter åt en familjebekant och två tuppar. Hönor behöver ingen tupp. De lägger ägg även utan en. Fast för oss är äggen bara en sjyst biprodukt. Finast är att kunna ge djuren goda levnadsförhållanden. Vi tycker mycket om djur: vi har dessutom en hund och tre akvarier. Om vi hade mer utrymme skulle jag också skaffa ett får eller en get. Jag har länge försökt att övertala min man att skaffa en hönshuskatt.

Tupparna ger hönorna en säkerhetskänsla och motverkar stress. Tupparna är riktigt artiga. När jag tar äpplen till hönshuset erbjuder tupparna äppelbitar först till hönorna innan de äter själva. Den andra tuppen, Herr Nummer 9, är hönshusets maskot. Han är en tupp av jätterasen Brahma. Han gal ett par gånger om dagen – och mycket högljutt. Därför ska hönshuset vara försett med ljudisoleringsplattor.

Hönorna i övre bilden kläcktes samtidigt och har fortfarande starka band till varandra. De pastellfärgade äggen kommer från hönor av blandrasen Easter Egger, som har en gen som gör att äggen påminner om påskdekoration.

Jag har hört galandet hela vägen till järnvägsstationen och apoteket. Jag blir ofta tillfrågad om vad våra grannar tycker om att vi har höns. Jag brukar svara att vi har en granne som sjunger opera, en annan som gillar högljudda bilar och direkt bakom huset går järnvägen. Våra tuppar håller sig nog inom samma decibelgränser. Grannfrun har sagt att det är höjdpunkten på dagen när tupparna gal. Lyckligtvis är en tupp i stan så pass exotiskt att folk tycker att det är intressant snarare än irriterande. När förbigående stannar och kikar in över staketet bjuder jag in dem för att titta på hönsen.

Höns är väldigt lättskötta husdjur. Jag kollar hönshuset två gånger om dagen. På morgonen släpper jag ut dem på rastgården och ger dem mat och vatten. Utöver fullkornsfoder äter de samma mat som vi andra i familjen. Tack vare hönsen blir det inte mycket biologiskt avfall för vår del. Vi har fyra barn. Vår 15-åriga sons kompisar tycker det är kul att man på sommarn kan kasta ut matresterna till hönorna från fönstret. De yngre barnen är också förtjusta i pippiarna. På kvällarna samlar jag äggen. Det
blir ett tiotal om dagen. Just nu har vi ungefär hundra ägg i kylen.

Då och då vänder jag ströet och städar i hönshuset. På våren och hösten gör jag storstädning. För mig är det här ett sätt att slappna av och ladda upp: jag kan stänga av hjärnan, mocka hönsbajs och se på vad hönsen håller på med.

“En höna har en New York-vy i sitt kläckrede.”

Hönshuset måste åtminstone ha sittstänger, värpreden och en ströavdelning där hönsen kan bada. Har man lust för detaljer kan man inreda hönshuset. Jag har hittat många goda råd och inredningstips i Facebookgruppen Munanetti. Jag har sett ett hönshus som gick helt i rosa. Många dekorerar sina hönshus med julljus och konstgjorda blommor. Själv har jag beklätt innerväggarna med inredningsplast med molntryck och satt upp olika tapeter i varje värprede. En höna har en New York-vy i sitt kläckrede.

Jag har också byggt en hönsgunga – det är trendigt nu. En ung tupp var speciellt pigg på den. Det är klart att hönsen inte bryr sig mycket om tapeter och gungor, men jag tycker att det är kul att syssla med sådant och det är en del av den här hobbyn. Det är trevligt att hönshuset är sådant att man också själv skulle trivas där.

Att hålla ett hönshus har blivit en trendig hobby. Aino Salonens hönshus finns även på Instagram, Facebook och Twitter under namnet Alankotien Kukko.

Ainos tips till hönsintresserade

1. Ta reda på.
”Gå med i gruppen Munanetti på Facebook eller besök en hobbyhönshållare. Själv lärde jag mig mest när jag fick se höns i verkliga livet och kunde prata med hönshållare.”

2. Se till att hönsen har det bra.
”Gå till Livsmedelsverkets webbplats och studera Minneslistan för dig som håller sommar- eller hobbyhöns. Där finns information om vilka minimikrav som hönshuset ska uppfylla.”

3. Tänk på vad du ska göra med dina sommarhönor på hösten.
”Du kan lämna tillbaka sommarhönorna till den hönshållare som du lånade dem av, du kan vinterbona hönshuset eller du kan äta dem. Många förfasar sig över tanken att slakta ett keldjur, men köper kyckling i affären. Egna höns är etisk mat.”

Text: Ella Pesonen
Bilder: Mari Lahti

Aktuellt

Vasakompetens: Plast får nytt liv

Läs mer
Fenomen

Mari pantsar: Kolneutrala företag är vinnare

Läs mer
Fenomen

Tillsammans är vi mer

Läs mer
Fenomen

Lena Lainio: Att skapa en wow-upplevelse

Läs mer
Hemma

5 tips för bättre sömn

Läs mer
Aktuellt

Mikael Mäkelä, en av många Vasa Elektriska–stipendiater!

Läs mer
Fenomen

5 tips för det moderna ministuglivet

Läs mer
Fenomen

En stadstupp är exotiskt

Läs mer
På fritiden

Naturens under

Läs mer
Fenomen

Topias Katajamäki: Framtidens medarbetare är en samarbetare

Läs mer
Mat & recept

Gröt med smak av morotskaka

Läs mer
På fritiden

Toughest kommer tillbaka!

Läs mer
Dela