Bedårade av gamla bilar

Ett passionerat intresse för gamla bilar förenar medlemmarna i Vasa Veteranbilssällskap. Bröderna Keijo och Urpo Kiuru samt Christian Holmberg har tagit hand om tiotals bilar, vissa till och med 100-åriga, och gjort dem körbara igen.

Keijo: ”Aha, där åkte en Skoda, och där kommer en Renault…” Vår pappa arbetade i bilbranschen, och jag lärde mig också känna igen vilket märke de förbiåkande bilarna hade när jag var fem.

Min första egna bil var en Humbert, som jag köpte när var 15 och sommarjobbade i en bilaffär. Jag fixade och besiktade den, men sålde bort den redan året därpå, eftersom jag inte ens hade körkort! Jag minns det än i dag hur de beigea lädersätena doftade.

Christian: Jag har också varit en motorentusiast sedan barnsben. Jag byggde bilmodeller redan som 8-åring.

Min första bil var en Volvo 940. Jag köpte den när jag var 17. Jag lagade och studerade den noga. När jag fyllde 18 körde jag under ett år flera tusen kilometer runt omkring i Finland och Sverige med den.

Urpo: Jag hittade bilintresset efter min storebror Keijo. Han jobbade med bilar, medan jag gick in i metallbranschen. Jag är inte lika duktig på att laga bilar som Keijo, men jag är en ganska bra assistent!

Min första bil, en vit Volkswagen bubbla, köpte jag i 20-årsåldern. Det var en snygg och trevlig bil. Keijo och jag har varit medlemmar i Veteranbilssällskapet från slutet av 1970-talet, eller nästan ända sedan sällskapet grundades.

Vi och andra medlemmar träffas på måndagskvällar på bilmuseet. Då är kaféet öppet, och det finns färska biltidningar att läsa. Vi snackar och tittar ibland på filmer om till exempel hur man bygger bilar.

Keijo: Det är kul att köra ihop. På egen hand blir det lite tråkigt. På somrarna organiserar vi onsdagskörning där vi kör från torget i Vasa till något kaffeställe ungefär 50 kilometer bort. Vi hör av oss på förhand och säger att vi är till exempel 25 bilar och 50 personer.

Vi märks nog på vägarna när vi kör med våra cabrioleter. När jag kör med taket nedfällt tar jag mina läderkörhandskar på.

Jag har också kört runt i Europa med veteranbilar och deltagit tre gånger i London to Brighton Veteran Car Run, som är det äldsta veteranbilsrallyt i världen.

Christian: Mitt jobb som jordbrukare och lagerförvaltare på den svenska yrkesskolan slukar så mycket tid att jag tyvärr inte hinner delta i alla bilevenemang. Men jag har varit med i Veteranbilssällskapet i nästan tio år nu.

Jag skaffade också en gammal Golf till makan, men vi sålde bort den ganska fort eftersom det blev så att jag tillbringade mer tid med att meka på den än hon på att köra.

Christian: Jag har ägt över 60 bilar i mitt liv och ett trettiotal av dem har varit veteranbilar. Jag byter bil ganska ofta. När jag får ett projekt färdigt säljer jag bilen vidare och köper en ny i stället. Nuförtiden köper jag helst bilar som är i ganska gott skick och jag gör bara den sista finishen.

Keijo: Jag har inte haft riktigt så många bilar. Christan ligger före! För tillfället har jag 16 bilar varav 14 är museibilar.

Den här branschen har förändrats enormt. På 1970-talet fick man skicka brev till Amerika och fråga efter bildelar som sedan betalades med en check utställd i dollar. Och tullen granskade varenda grunka och grej.

Nu kan man bara klicka in varorna i varukorgen på nätet och om ett par dagar anländer de till Finland.

Urpo: Jag har två museibilar och en nyare vardagsbil som jag delar med brorsan. Vi är pensionärer båda två och bor som ungkarlar på vår gamla hemgård, så jag behöver inte fler bilar.

Christian: Mercedes Benz SE500 var en utmärkt lyxbil. Jag sålde bort den för ett par år sedan och har saknat den lite efteråt. Kanske dyker den upp igen någon gång och jag kan snappa den tillbaka. För tillfället har jag bara två bilar: en Volvo V70 för vardagsbruk och en Volvo 850 från 1992 som är en veteranbil.

Urpo: För mig är det viktigt att bilen är sällsynt och i gott skick. De två museibilar som jag just nu har räcker mycket väl. Det finns alltid något att laga och fixa på dem, men jag tar väl hand om dem.

Keijo: På museet har vi svetsutrustning, svarv, sandblästringsskåp och annat som man kan låna. Ingen skaffar sig sådant själv. Det är alltid någon i källaren som mixtrar med sin bil. Om man inte hittar en viss reservdel är det alltid någon där som vet var man ska leta.

Jag som varit med redan länge hjälper gärna de yngre med tips för att kunskaperna ska gå vidare.

Fenomen

Ett hem för många generationer

Läs mer
Fenomen

Rymdcenter hjälper företag

Läs mer
Hållbarhet

Återvinning av rotorblad från vindkraftverk går framåt

Läs mer
Aktuellt

Finansbranschen vill skydda naturen: “När naturen mår bra blomstrar även affärerna”

Läs mer
Aktuellt

Potatis- och purjolökssoppan värmer mitt i vintern

Läs mer
Aktuellt

Energieffektivitet i gamla hus: 4 tips för ett energisnålare hus!

Läs mer
Aktuellt

Nyfikenhet för framåt

Läs mer
På fritiden

Backörnarna från Vörå: “Det bästa är att flyga!”

Läs mer
Marknadsöversikt

Elmarknadsöversikt: våren 2024

Läs mer
Aktuellt

Effektivt sparande

Läs mer
Aktuellt

Fjärrvärme ur spillvärme

Läs mer
Aktuellt

Viktigt att få vara ofullständig

Läs mer