Ibland hör vi frågan varför en elproducent inte säljer el direkt till sina kunder. I den här artikeln kommer vi att förklara bakgrunden till hur en enskild producent utgör en viktig del av elmarknaden och varför en bredare elmarknad har en skyddande effekt på konsumenterna på många sätt. I bakgrunden finns starka leveranstrygghets- och konsumentskyddsperspektiv, men också ett affärsperspektiv.

I den här artikeln har vi intervjuat Stefan Damlin, Vasa Elektriskas verkställande direktör.

1. Varför säljs elproduktionen till elbörsen och inte direkt till konsumenter?

– Börspriset på el i Finland ger alltid rätt prissignal för varje timme och säkerställer rätt marginal för produktionsportföljen för framtiden i enlighet med marknadspriset och produktionsflexibiliteten.

När den producerade elen säljs till börsen är det möjligt att skydda produktionens rörelseresultat. Det innebär att ett visst pris för produktionen kan säkras i förväg.

– På så sätt kan vi som företag förutse hur resultatmålen och ägarnas resultatkrav uppnås på längre sikt, förklarar Damlin saken ur ett affärsperspektiv.

Å andra sidan säkerställer det faktum att den producerade elen säljs till börsen också att det finns tillräckligt med el och att priset på partimarknaden är rätt på nationell nivå.

– Priset på partihandelsmarknaden ligger till grund för prissättningen av prisskydd. Prisskydd används vid prissättning av konsumentprodukter, vilket innebär att konsumenterna alltid får ett marknadsmässigt pris.

Hörnstenen i den moderna elmarknaden är så kallad marginalprissättning, som säkerställer att el alltid produceras i första hand med de billigaste produktionsalternativen.

– På den moderna elmarknaden regleras förbrukningen också på basen av billig el. Dynamiska elavtal, till exempel avtalstyper som baserar sig på börsel, styr förbrukningen till förmånliga timmar i den mån det är möjligt.

– Produktionens rörelseresultat varierar med andra ord inte beroende på hur många kunder det finns i kundportföljen eller vilken typ av avtal kunderna vill göra på basen av sina aktuella behov, fortsätter Damlin.

2. Varför köper ett företag med egen elproduktion el till sina kunder från börsen?

– På så sätt säkerställer företaget att kunderna får ett så förmånligt elavtal som möjligt, sammanfattar Damlin.

– Detta baserar sig också på att de förmånligaste produktionssätten styrs till att först utnyttjas på elmarknaden.

– För oss som företag innebär det också att vi kan konkurrera med andra elförsäljare på nationell nivå, vilket är viktigt på en öppen marknad.

Här kommer också det tidigare nämnda leveranstrygghetsperspektivet in i bilden.

– På så sätt kan man garantera att elen räcker varje timme (och i framtiden varje kvarttimme) och att den har rätt pris på marknaden. Det blir extra tydligt när det uppstår fel i produktionen, säger Stefan Damlin.

Kundernas förbrukning baserar sig på prognostisering. Det är först i efterhand som vi vet hur kundernas förbrukning såg ut.

– Vi känner till den faktiska förbrukningen först efter förbrukningstidpunkten, när elnätsbolagen har överfört förbrukningsuppgifterna till den riksomfattande tjänsten för informationsutbyte.

– Då och då måste vi också köpa mer el från börsen i efterhand, eller sälja el som inte har förbrukats och som redan har anskaffats. Det är där som börshandel och andrahandsmarknaden för varje timme fungerar mycket mer effektivt, eftersom det finns en stor marknad i bakgrunden, och inte bara enskilda egna produktionsanläggningar och anpassning av dem.

– Anläggningar är inte alltid i drift, ibland körs de med partiell kapacitet, eller så räcker inte produktionen till i alla situationer, förklarar Damlin.

Kundernas förbrukningsvolymer varierar mycket beroende på årstid och väderförhållanden, och variationen är ofta stor jämfört med variationen i den egna produktionen. Elförsäljningskundernas förbrukning och produktionen i de egna anläggningarna motsvarar med andra ord inte varandra.

– Att sälja vår egen produktion direkt till kunderna skulle leda till situationer där vi skulle behöva välja vilka kunder vi säljer el till, beskriver Damlin och fortsätter;

– Skulle vi sälja el till kunder som har ett börselavtal, ett fastprisavtal eller kanske till företagskunder? Elen från egen produktion räcker inte alltid till för alla kunder

Enligt elmarknadslagen är en konsument bunden av ett avtal i högst två år. Längre avtal kan ingås, men konsumenten kan fortfarande säga upp avtalet efter två år.

Företagsavtal kan vara längre. Om den egna produktionen skulle säljas direkt till kunderna, skulle det leda till att största delen av produktionen sannolikt skulle styras till företagskunder. Det skulle ge ett förutsägbart skydd för produktionen under en längre tid och vara ett sätt att hantera risker.

– Det skulle inte ligga i konsumenternas intresse, påpekar Damlin.

– Det perspektivet blir särskilt viktigt inom en nära framtid, när man räknar med att det kommer att skapas mycket ny långsiktig förbrukning, t.ex. i form av datacenter, och som företagen vill fastställa elpriset för.

– För konsumenterna blir det mest kostnadseffektivt att man köper den mängd el som motsvarar konsumenternas förbrukning från börsen, och att man skyddar prisriskerna för perioden i fråga enligt avtalsform (kvartalspris, tidsbundet avtal, börselavtal). Då har man en nationell produktionsportfölj och internationella överföringsförbindelser som utgångspunkt och skydd i prissättningen.

Om den egna produktionen däremot såldes direkt till kunderna, skulle priset bero på typen och omfattningen av producentens produktionsportfölj och hur tillförlitlig och flexibel den är.

– Det skulle dock inte vara möjligt att sälja hela produktionen, för då skulle en del kunder stå utan el i händelse av ett fel.

– Det skulle inte vara bra ur konkurrenssynvinkel, fortsätter Damlin, och påminner om att det finns många aktörer på marknaden som säljer marknadsmässig el till kunder utan egen produktion. I dessa situationer baserar sig prissättningen på en riksomfattande produktionsportfölj.

På samma sätt skulle elavtalens konkurrenskraft variera mellan olika elförsäljare beroende på säsong och produktionsportföljens egenskaper, vilket skulle kunna leda till hög kundomsättning och merkostnader. Samtidigt skulle det bli svårare att konkurrera med priserna.

-Låt oss föreställa oss en situation där elen såldes till en konsument från en viss produktionsanläggning eller en portfölj med specifika produktionsanläggningar för konsumentens behov, säger Damlin.

– Det skulle kräva att även konsumenten förbinder sig till produktionsanläggningens avkastningskrav. Samtidigt skulle det klart begränsa konsumentens frihet att byta avtal eller elleverantör.

– Som kund skulle man också behöva vara flexibel i sin förbrukning utifrån kapaciteten hos produktionsanläggningen i fråga, inte på basen av hela energisystemets kapacitet. Tillsvidareavtal skulle inte lämpa sig för en sådan situation.

3. Varför kan inte en enskild elproducent-försäljare med en omfattande och effektiv produktionsportfölj sälja sin el direkt till konsumenter, förbi marknaden och till ett lågt pris?

– Energisystemet har alltid en specifik effekt för varje timme på nationell nivå.

– Om en del konsumenter köper el från en enskild producent till ett lägre pris och kringgår marknaden, leder det till att andra konsumenter i Finland får betala mer för samma effekt. Detta beror på att energisystemets effektsituation är ett nollsummespel.

Fenomenet kan i viss mån ses också i Finland, till exempel i situationer där en producent och en kund kommer överens om ett så kallat PPA-avtal (power purchase agreement). Då köper en företagskund produktionen i en viss produktionsanläggning till ett separat avtalat pris och för en överenskommen tidsperiod. I dessa situationer kommer man överens om saken i stor detalj, och kunden bär också en mer omfattande, marknadsmässig risk över en längre tid.

– Ett avtal uppnås när kundens och den enskilda produktionsanläggningens ekonomiska intressen möts, förklarar Damlin.

– Det ligger i konsumenternas intresse att så mycket som möjligt av produktionen styrs till marknaden och att produktionen prissätts på marknadsmässiga villkor. Det leder till att prissättningen av olika elavtal baserar sig på en stor och välfungerande marknad.

Skulle man då inte kunna komma överens med konsumenterna om att sälja en viss effekt under en längre tid från en egen produktionsanläggning, och sedan säkerställa en viss vinstmarginal i prissättningen?

Damlin hänvisar till de omständigheter som anges ovan: konsumenternas förbrukning är inte alltid den samma och konsumenterna behöver heller inte binda sig för mer än två år, även om de tecknar ett tidsbundet avtal. Investeringar i produktionsanläggningar skulle också vara betydligt mer riskfyllda om de måste göras på basis av den egna varierande kundbasens förbrukning.

– Investeringar i produktionsanläggningar är stora och långsiktiga. För att kunna bedöma deras lönsamhet måste det göras mot marknaden, säger Damlin.

På företagssidan är sådana långsiktiga energianskaffningsavtal vanligare. Till exempel kan stora elförbrukare, såsom datacenter, använda dem för att säkerställa elpriset i många år framöver och på så sätt hantera sina egna risker.

4. Hur har konsumentskyddet beaktats i elavtal, till exempel i händelse av en priskris?

En viktig del av konsumentskyddet har säkerställts genom att ett elavtal som gäller tills vidare enkelt kan bytas ut.

– Det finns alltid konkurrens på detaljhandelsmarknaden, och vid tillsvidareavtal är uppsägningstiden 14 dagar, vilket innebär att man som konsument enkelt kan byta sitt avtal om man inte är nöjd.

– Eftersom prisändringar alltid meddelas en månad i förväg har konsumenten tid att ändra avtalet innan t.ex. ett nytt pris träder i kraft, påpekar Damlin.

Det faktum att elförsäljningen är en så hårt konkurrensutsatt sektor är också ett skydd för konsumenterna.

– Konstant priskonkurrens på detaljhandelsmarknaden säkerställer att återförsäljare inte kan erbjuda sina produkter till ett överpris, eftersom det finns en stor risk för att kunderna byter säljare. Det ligger i konsumenternas intresse, säger Stefan Damlin.

De allmänna villkoren för elförsäljning inom branschen ger också konsumenterna ett skydd. Villkoren har utarbetats i samarbete med Finsk Energiindustri rf, konsumentmyndigheter och Energimyndigheten. Elmarknadslagen och konsumentskyddslagen ligger till grund för villkoren, och till viss del är villkoren till och med strängare än så.

– Att elförsäljarna förbinder sig till samma villkor möjliggör en effektiv konkurrens, vilket i sin tur tryggar kundernas ställning och samtidigt säkerställer att avtalsvillkoren för en enskild elförsäljare inte är oskäliga.

5. Varför kan det enligt elmarknadslagen inte sättas ett procentuellt prisändringstak för avtal som gäller tills vidare?

Inget procentuellt prisändringstak tillämpas på elförsäljning, och detta är något som ibland orsakar frågor. Sådant finns ju till exempel inom eldistribution – varför skulle det inte kunna vara lika bra vid försäljning av el? Vi bad Vasa Elektriskas verkställande direktör Stefan Damlin om hjälp med att resonera kring saken.

– En sådan prisändringsgräns, t.ex. en procentsats, skulle leda till att elförsäljarna fick en ny risk att beakta i prissättningen.

Enligt Damlin skulle det höja priset på elavtal på hela marknaden.

– Om elförsäljarna inte hade möjlighet att höja priset så mycket att produkten skulle bli lönsam – till exempel i en krissituation – skulle det leda till att priset hela tiden måste vara högre än vad som annars skulle vara nödvändigt. Alternativt kunde situationen resultera i betydande förluster.

– Det finns en risk att produkten i något skede blir olönsam om marknaden förändras snabbt.

– Med andra ord skulle konsumenterna ständigt betala för mycket för det faktum att en eventuell kris kan vara på väg, även om sannolikheten för den skulle vara låg.

– Det här tankesättet stöder varken konsumenten, konkurrenssituationen eller samhällsekonomin.

Damlin vill också påminna om hur elmarknaden reagerade till exempel på energikrisen.

– Exceptionella situationer är sannolikt kortvariga och marknaden reagerar nästan alltid på dem genom att öka produktionen, vilket i sin tur sänker marknadspriset. Detta skedde till exempel när den ryska elimporten upphörde och krisen i Ukraina tillfälligt höjde priserna mycket.

– Konkurrenssituationen mellan detaljhandlarna gjorde dock att priserna hölls på en rimlig nivå i förhållande till situationen. Inom mindre än sex månader från krisens början kom priserna att normaliseras.

– Det var den första exceptionella situationen i sitt slag på över 30 år.

Elmarknadens mekanismer har således många perspektiv som också är viktiga för konsumenterna och som erbjuder skydd, valmöjligheter och leveranstrygghet. Samtidigt är det viktigt att förstå att produktion och försäljning av el i slutändan måste vara lönsamt.

Om du som konsument vill ha ett fast pris utan överraskningar kan du välja ett tidsbundet avtal. Då förblir priset oförändrat och det är elförsäljaren som bär prisrisken för dig – under hela avtalstiden.